Jag funderar, mest på ingenting måste jag erkänna, klart jag funderar på något men jag kommer sällan i håg vad så här på kvälls kvisten, och inte har jag haft endast en fundering hela dagen utan det har varit en hel drös. På spårvagnen hem var det - vilken tur att jag hann med spårvagnen och snälla, snälla låt mig sitta utan att få en alkohol påverkad person bredvid mig. Sedan var det nog det här med tiggare, det är nog mycket mitt dåliga samvete och kanske skäms jag lite, men när de går och tigger även inne på spårvagnen, inte ens spelar utan går med en kopp i handen.
I eftermiddags så var det mannen som går framåt stukat med kryckor, vagnen är inte det stabilaste underlaget om man inte har styrkan i benen. När han kom förbi mig så skakade jag bara på huvudet. Jag blir bara förvirrad. Jag möter dem i brunnsparken när jag kommer till jobbet på morgonen, ser oftast ut som de har morgonmöte. Och under dagen så är de samma tre män som går runt hos de som sitter och tigger och pratar med dem.
Jag tycker inte om det, jag förstår varför, men jag tycker inte om det och sista droppen var i dag när mannen med kryckorna kom i spårvagnen med handen uträckt. De som spelar musik, ja, de är också jobbiga att ha på spårvagnen när man är trött i huvudet efter en dag i telefon.
Vet inte, finns det någon politisk korrekthets bok som jag bör följa eller får jag säga vad jag känner, hur jag upplever det?!
Självklart, självklart skall man hjälpa sina medmänniskor så gott man kan, men det är upp till mig att följa mitt samvete och göra vad jag känner är rätt - sedan är min ekonomi stram nog att ett par kronor för min del, kan vara ett mjölkpaket.
Men jag började dagen med en god gärning, såg en tjej springa mot spårvagnen, hon hade en bit kvar men hon var relativt nära, så jag stod kvar och höll dörren öppen tills hon kom fram, hon blev jätteglad och tackade - även jag blev glad.
Generositet har inte endast med att tänka att de som tigger skall få pengar, utan även att man kan få känna ett obehag eller ovilja till att ge. Att man väljer att säga nej, för jag bestämmer över mig egna generositet.
Självklart, är man i ett utsatt läge och att tigga är den sista utvägen så klart jag förstår, men med en del av dem som nu syns på väg till jobbet känns så ”organiserade” att det känns inte rätt för mig att ge, inte ens en krona, det ger jag hellre till någon som kanske saknar en krona till en spårvagnsbiljett.
Jag skulle inte klara mig i en värld där jag måste tigga, och det är tråkigt att det inte finns arbete till oss alla.
Men jag har funderat och kommit fram till, att det är ok för mig att inte ge - det har inget med mitt karma konto att göra, för jag är inte i mot att hjälpa, det är bara de att jag träffar de flesta av dessa som tigger om pengar varje dag och skulle jag ge var gång de frågar skulle jag inga pengar ha till den mat jag mig själv behöver ge.
No comments:
Post a Comment