De är magiska stunder när jag broderar, det blir tyst inom
mig och ett välbehag sprider sig över hela min kropp. Jag syr och broderar som
bara den och mina alster ligger lite var stans i min lägenhet. Det blir kuddar,
tavlor och det finns även alster som jag givit bort i present. Det är en bit av
mig som jag broderar in.
Det är mina händer som väljer färg på tråden, jag reflekterar
inte mycket över vad för färg det tillslut blir, för de tycks gå bra ihop där
på mitt tyg, ett tyg som är min farmors fina lakan, ett lakan som jag ”sovit”
sönder. Då jag inte vill kasta det eller använda det som trasor klippte jag
bort monogrammet och spetsen som hon knypplat, och sparade det, vem vet vad det
kan bli av det.
Så i det jag broderar finns en del av mig och en del av
farmor, en massa kärlek helt enkelt!
Jag är så uppslukad i vart stygn att jag kan glömma att äta,
upptäcker plötsligt att jag har svårt att fokusera, blir yr och den där känslan
av att inte riktigt veta var jag är sänker sig som en kåpa över mig, och så det
där med toalett besök, det skjuter jag upp hela tiden tills det är klart som
korvspad att om jag inte tar mig till vattenklosetten så kommer det att hända
en olycka. Det tar ju flera minuter att pudra näsan.
Dock finns det ett liv som kan sitta där på kudden bredvid
och med sina stora nyfikna ögon se bedjande på mig, jamar det där jamet som
indikerar att lek paus är ett måste, speciellt när hon själv burit dit
leksaken, det där plaströret som jag bundit ett snöre runt. Men, även då finner
jag stunder då jag kan ta ett stygn till eller titta på det jag hittills gjort
för bedömning på vad jag skall göra härnäst.
De är magiska stunder när jag broderar för jag känner mig
avslappnad och tillfreds och det är en otrolig förmån och lyx att ha den
möjligheten!
Vardagslyx, att ta tillvara.
