Delayed Gratification...

Där bakom står den, min enda födelsedagspresent...

...att INTE ruska på den eller klämma, att bara låta den stå tills den 10 Augusti

min födelsedag, det blir en utmaning.

Jag skall klara det, jag LOVAR!!! 

Tittade inte ens på kvittot i påsen

 när jag la påsen i en låda :  )

Tanke Semester.....

Vad gör man? Man fortsätter vidare, tar sig fram var dag för sig och om jag inte oroar mig för ett par dagar framför mig eller rättare sagt ett år framöver, så har jag lyckats bra, en riktig bedrift. Och till min förvåning har jag inte tänkt alls, japp, inte på något annat än just nu och det känns underbart - min hjärna har semester - den också.

Jag skall inte ljuga och säga att jag inte varit inne på Match.com och dansat runt för det har jag och nu, nu har jag inga gränser alls, jag skickar meddelanden till vem som (nästan), och lyckades chatta med en och skriva meddelanden till en annan på samma gång. Men, ja, inte riktigt, ja.....

Jag har en som jag brevväxlar med, som jag gillar, kroppskonst och långt hår - det du solrosen, det i kontrast till de utan hår och ingen kroppskonst!!! Vem vet, får hålla lite i mig men jag är så trött på att ”spela spel” för jag är kass på det, urusel!!

Har dock ett par planer för min semester som handlar mycket om vård av mig själv och mina saker och mitt hem. För mina saker och det jag äger och mitt hem som jag hyr betyder oerhört mycket för mig. Tror att jag förbrukat ett antal ”klädrullar” för alla dessa katthår.

Tänkte att det arbetet kunde hjälpa mig med att inte bli allt för besviken och upptagen av att se allt negativt, för möjligheter finns - alltid!

Jag fortsätter fram en fot fram för den andra!

Söndags hjältinnan

I eftermiddags såg jag en vardagshjältinna, jag gick från affären och tog en omväg hem, för att röra på benen, där på trottoaren satt en man som fått en hel del under västen. En äldre dam stod med sitt barnbarn och pratade med mannen. Frågade om hon inte skulle hämta vatten till honom, att han inte kunde sitta där, att det inte var hälsosamt.

Han var inte så medgörlig, han satt där och tyckte livet var ganska bra, han satt/låg där med en starköl i ena handen och en cigarett i den andra.

Jag gick förbi, vandrade vidare och kände mig lortig, att jag inte stannade till, att jag inte gick och köpte honom en flaska vatten att dricka mellan all starksprit. Att det var varmt och alkohol gör att man blir uttorkad så snabbt.

Men jag gjorde inget, jag vandrade vidare och låtsades inte se det, äh, visst såg jag det, men jag passerade.

Att damen stannade till och pratade med honom, att hon såg mer, att hon uppmuntra honom, sa till honom att han var en stilig man, att han var en ung man med livet framför sig, att han inte skulle ge upp utan fortsätta vidare i ett liv utan alkoholen.

Det är inte alla gången man möter en vardags hjältinna, de är diamanter som lyser upp en dag.

Jag är glad att jag fick se henne och höra vad hon sa till honom, det är en skatt som jag lägger in i mitt hjärta.

Det behövs, jag behövde det i dag.

Dejting världen - inget napp, jag tycks inte falla någon i smaken!

Such is life!!!  Men jag har SEMESTER och fick en bra början på den!!

Det man Inte har i Huvudet...Får Jag ha i Fötterna...

Idag känns det som en bedrift att jag kom hem med allt jag skulle, för jag har glömt att ta kortet ur betalningsapparaten hos Pressbyrån, jag gick i från växel och blev ropad efter som jag inte hörde och fått en kassörska att springa efter mig med min växel, en 100-lapp. Så lämnade jag nästan matkassarna på spårvagnen och hade jag inte snubblat över dem skulle de nog rest med spårvagnen till dess slutstation eller gett någon ett par goda middagar med min mat.

Så när jag snubblade upp för mina trappor, med sandaler som likson inte ville sitta på plats, tappade jag nycklarna i golvet ett par gånger så föll jag in över min egna tröskel.

Så, det var fantastiskt att jag kom hem utan några större problem.

För att klara resten av min arbetsvecka fortsätter jag med mina eftermiddags sovstunder, läste och njöt av fläkten, ett skönt sätt för mig att vara i en bättre form att njuta av min kväll. Som att fortsätta sy på paljetter på min kofta. Glittring kommer den att bli så det sprakar om hela mig.

Givetvis en liten runda på Match.com, det finns så många olika människor där ute, och jag kan inget annat än undra hur den kvinnliga sidan ser ut. Mina ”konkurrenter” som kanske har DET jag saknar ;  ) Kanske lika bra att jag inget vet om den saken!

Har en liten kontakt med de två jag börjat skriva till/med, vem vet, nu tar jag inget för givet utan tar det med en nypa ”vakta min själ”. Som jag sagt många gånger nu.

Jag har inga illusioner, jag vet precis hur jag är, och jag hoppar rakt i och hoppas på det bästa, nästan intalar det bästa, men mest hoppas jag - lika bra är det egentligen, jag är en känslomänniska och jag tycker om det fast det gör ont, väldigt ont i bland. Men tror jag hellre känner för mycket än för lite.

Så idag när jag snubblade hem efter jobbet funderade jag på hur oerhört glad jag är att jag har ett hem att gå till, en nyckel som öppnar en dörr och en säng att läsa och somna in i när det känns som bäst!

...och så är det det där med att se månen genom fönstret lysa ner på oss.

Tuvstarr lik Sommarnatt och Förhoppningar

Sommar himmel, den är en underbar sak. Att se alla färger, lättheten och tyngden, så otroligt vackert och sago- Tuvstarr-likt om ni förstår vad jag menar?! Vet inte riktigt hur jag annars kan sätta ord på det. Sommar himmel och fågelsång samt månen, fullmåne - är det en indikation på hur morgondagen kommer att bli, solig.

Det har varit en skön helg med en dum start, somnade och missade middagen hos familjen Hamberg, jag var så trött när jag kom hem och misstaget var att lägga mig för att ”läsa en stund”, vet inte hur länge det tog innan jag somnade, allt jag vet är att när jag vaknade var klockan 18:00. Det blev inte mycket mer med min fredag.

Jag har fortsatt min resa i att plocka undan och kasta onödiga saker som jag håller fast vid, en hel del papper, vet inte varför jag tror att jag skulle behöva allt. Jag fyller svart sopsäck efter svart sopsäck. Känns väldigt bra, lättsammare.

Då jag redan var på ett positivt ställe inom mig passade jag på att skicka ett meddelande till en man och svara på ett Quiz för en annan man. Trodde faktiskt inte att någon av dem skulle svara för att vara riktigt ärlig. Ingen gjorde det....eller, ”jag kollar en gång till innan jag somnar tänker jag” och jag hade fått svar från en av dem, den som jag skickade ett meddelande till. Jag skickade ett kort meddelande och han skickade ett kort åter, men med glimten i ögat.

Svarade inte på en gång, utan gjorde det nyss klockan är 22.31, jag är mycket stolt över mig själv. 

Då såg jag att även han vars Quiz som jag svarat på hade skickat en ”flört” så jag tänkte, jag skickar honom ett kort meddelande också - vem vet.

Men jag håller koll på mig själv då jag inte vill att jag skall tvivla på mig själv - utan gro starkare där med fötterna på jorden!

Nu, när himmeln blivt än mörkare och månen än klarare så skall jag lägga mig.

God Natt!

Träd och Andra Saker

Jag är fullkomligt förälskad i träden vid Hagakyrkan, de är så mäktiga, så lummiga och har sådana otroliga toner av grönt. Varje gång jag åker förbi tänker jag att jag måste ta ett kort, att sätta upp på väggen och minnas när vintern kommer. En påminnelse om förändring, att det träd jag ser idag kommer att se lite annorlunda nästa år, även om de bara är några fler eller mindre löv.

Så är det även med mig, förändringar, visst sker det en liten förändring varje dag, även fast jag inte uppmärksammar dem.

Alla det dejter jag har haft har lämnat mig med erfarenheter, jag kan inte sätta ord på det, men det har väckt tankar och en del begränsningar kom och en del lämnade mig. Ja, som en högt känslig person påverkar alla de nej jag fått, det lämnar en tyngd, jag har ett val, välja att släppa det eller välja att fokusera på det positiva som utvecklats. Men, erkännande, jag är duktigare att fokusera på det negativa. Styrka, att jag har utsatt mig för dessa möten fast jag varit så otroligt nervös, att jag genomförde dem istället för att avboka dejterna – det är jag stolt över!

Att inte ha DET känns inte lika ledsamt idag, visst det sköljer över mig då och då, men står lite stadigare på jorden. Kanske är det för att det är sommar och livet är lättsammare på något vis. Visst, jag tycker att jag ser par vart än jag går, men, nog för att jag är lite grön, så gräver jag inte ner mig för det – som det är idag. Men som jag sagt förr, jag har varit ensam länge nu, det är dags för en förändring!

Jag skall utmana min ”bekvämlighets zone”!!

Träden vid Hagakyrkan får mig alltid att må bra, de ger mig positiv energi och det skall jag hålla fast i!

PS/ Tobaksaffärs mannen kallade mig för vackra flickan och tillät mig att betala med kort fast jag endast handla för en tjuga. ”Bara för att du är så vacker!” jaayyyy!/DS

En sammanfattning.......

Det har varit en härlig sommar vecka, jobbet har gått bra, jag och Anette är riktiga fenor och vi behöver inga scheman lagda för att klara vår arbetsdag, det blev avgjort första dagen det var vi två för ett par veckor framöver, lunch elva - låter bra för mig, Anette gick när hon kände att det passade bäst och jag fick gå när jag kände det som bäst!

Men nu när det nästan är en vecka var tills min semester så känns det, det är som hjärnan förbereder kroppen och håller andan tills D-dagen. 

Jag har haft förmånen att träffa Harry och husse ett par gånger (ok, två gånger, ok det är ett par ;  ) Jag har tagit mig en siesta efter jobbet varje dag, de dagar jag inte gjort det märks det verkligen, en dag blev det så pass illa att jag nästan inte kunde prata, prata gjorde jag men inte mycket blev sagt. Det var skrämmande, att kommunicera älskar jag.

Jag har ätit älskad Canteloup och läst, gått barfota på gården och in en affär utan att tänka på det. Haft min solhatt på mig och viftat med en tidning för att ge svalka. Lugnt, harmoniskt - alldeles underbart. Att lyssna på kroppen och lita på att den vet bäst!

Så, tänkte jag, jag aktiverar min Match.com, har varit inaktiv i tre veckor eller så, fått ett svar på mitt meddelande till Anders, men vet ni, det är utmanande känner jag. Nu skall jag använda mig av att vänta, se om någon jag tycker verkar intressant tar kontakt, vila i det ett tag, och avaktivera mig så snart det gör min själ lite tyngre.

Men, vad säger man? Jag har det bra och vandrar på, skrattar mer än jag gråter, sover gott utan mina sovdroppar de senaste fyra dagarna och det känns fantastiskt efter flera år av regelbundet användande av sömndroppar - det känns som jag går framåt!

Erbjudande från Man och Tvättsöndag, ett Mysterie....

Söndag, idag var det en tvättdag, fast jag kände mig pyrt så gick det bra, det är så gott med rena kläder och rena sängkläder.

Jag mötte mannen som erbjudit mina kusinbarn sparkcyklar, de kunde följa med och titta på dem, men lyckligtvis är Adara en smart tjej så hon sa nej. Har funderat på vad det kan vara för man, det kändes obehagligt att det hände när de var här på min gård. Jag förstod inte detta tills min kusin Anna berätta att det hänt när de var här, Anna hjälpte mig upp med skrivbordet så de var ”ensamma” en liten stund.

När jag gick en vända till tvättstugan hörde jag en katt mjaua så intensivt, jag var orolig att något hänt den så jag letade rätt på den, och så kom han, mannen, eller gubben.

Det var han, gubben som är och letar igenom sporna, och plockar med sig en hel del som vi andra kastat, och det är saker som, gamla mjölkpaket eller burkar etc. Så jag kan tänka mig att han kan ha hittat sparkcyklarna vid en sådan sökning av någon av containeran. Han stannade till och pratade med mig så jag frågade honom och han sa att det var han.

Påpekade att det kanske inte var så bra att han erbjöd barnen sådana saker utan att föräldrarna är med. Men tror inte han riktigt förstår. Det är samma man som har hjälp från hemsjukvården, de jag släppte in till soprummet en gång och som berättade att han har hela lägenheten full av sopor. Att han plockar hela tiden, att det bara blir mer - det är lite sorgligt, även sorgligt att jag drar mig undan, vill inte veta mer, blir så ledsen då och det gör ont och tar för mycket energi.

Jag känner lite väl mycket ibland och måste distansera mig, så det inte blir allt för mycket.

Nu när Anna hjälpte mig upp med skrivbordet känns mitt hem så mycket ”lättare”, det var så skönt. Var och hälsade på Anna i hennes nya hem - bra hem för barnen också för det är bara att ha dörrarna öppna, många lekkamrater på gården. Vi hade fredags middag hemma hos henne, Lisa kom också efter jobbet, solbränd och sommar fräsch.

Hade en härlig fredag, och en bra lördags och en söndag som gjorde ett avslut på mysteriet om den mannen som erbjudit sparkcyklar till mina kusinbarn. Jag vill att de skall känna sig trygga när de kommer till mig!

Så Hände Det, Det Som Jag Väntat På.....

I går hände det, det jag önskat så länge, det jag stått och hållit andan för där i kön. Han sa det, ”du vackra flicka vill du ha kvittot så du kan redovisa för din mamma vad din veckopeng går till” Oh, saliga moder, vilken underbar mening, precis när jag nästan gett upp så kom den. Målet detta år var att få en sådan komplimang från mannen i tobaksaffär i Nordstan!

Jag gick där ifrån med en rakare rygg och ett leende, för jag har nått målet! Visst jag funderade på om jag skulle utöka det målet med att få fler sådana komplimanger – men tänkte jag sedan, det skulle inte kännas lika ljuvt som denna första gång, och det är den känslan som jag vill behålla, ett tag framöver!

När man har låga dagar, ger en sådan komplimang mer än vad man tror, mer än vad han vet, det är det som är livet, i alla fall en del, att få snällhet från personer man bara möter ibland eller t.o.m. från främlingar – godhet från medmänniskor känns som en ovanlighet i vardagen för kanske är det lättare att inte se människorna runt om.

Måste erkänna att jag inte är godheten själv alla dagar, men jag håller hårt om mig själv när jag inte är riktigt på topp, när tålamodet tryter. De dagar jag lätt blir irriterad och kan morra till. Andas, säger jag till mig själv, blunda ett ögonblick, andas.

Exempel; jag ger inte tiggare pengar, som jag sagt tidigare. Jag gör det inte eftersom jag inte känner mig bekväm med det, jag ger gärna till medmänniskor som kanske behöver en 10:a i kassan eller på spårvagnen – för att de kan ge vidare. Att inte ge till tiggare ligger dock och gnager, för visst får jag dåligt samvete.

Att faktiskt stå och vänta på att de som är i spårvagnen gått ut istället för att tränga mig in med armbågar, som så ofta händer. Tänker på när jag bodde i Australien och England, då var det kö, man väntade och gick sedan in i lugn och ro. Här är det nästan som om bonden öppnar boskapstransporten och alla går ut samtidigt, bufflar runt och de blir klämda och trampade på. När jag står där utanför spårvagnen och skall in, men den som är bakom mig tränger sig in bland de som gick ut.

Även när tålamodet tryter håller jag morrningen inombords, inte agera utåt för när det då passerat behöver jag inte få dåligt samvete över dåligt uppträdande!

Att jag fick den komplimangen av tobaksaffärsägaren gjorde att beslutet att ta hand om mig själv blev grundat. Leendet kom tillbaka och en utandning skedde.

Bräcklig är jag för tillfället, fortfarande svider mina dejter i skinnet, och det känns som ett bra beslut att ta semester där ifrån under en period. Så plingade det till i min mobil så där vi 23.30 på måndag natt, det var från Joachim ”hur har du det Marie, kram Joachim”. Jag hade skickat honom ett sms för en månad sedan i desperation, ville veta vad det var jag saknade, vad DET var – men det är skönt att han inte svarade, för han kan inte ge mig ett svar.

Nej, jag har inte svarat, men vem vet vad som kan hända en dum kväll…

Men, jag håller fast mig i min komplimang, då känns allt lugnare!

Inventering och Andra Dumheter...

När det inte går så bra på ”finna en partner” sidan så tenderar det påverka självförtroendet, och naggar på självkänslan. Försöker peppa mig själv, försöka undvika min ”inventering” av mitt utseende, men det är lätt hänt att jag hamnar framför spegeln när jag kommer hem från en träff som slutar med ”ja, jag hade trevligt men jag känner inte DET”.

Vad är det? Jag står där och tittar, ja, jag är lite blek, lite grå. Men nu har jag MIN hårfärg igen och jag är nöjd med den jag ÄR. Men just nu är jag utmanad av mitt inre. Jag står på kanten och vaggar fram och tillbaka.

Inte för att bli för tung men denna helg som varit har varit oerhört tung, så där hjärttryckande ont med en kåsa rädsla. Men det är inte speciellt konstruktivt. Kanske behövde jag det (igen) men det kändes oerhört tungt och hopplöst.

Jag vet vart hän jag vill, har lite svårt att se ”slutet i sikte” som det heter, detta för att rädslan står som en gelépropp i dörren.

Men, tänkte jag, jag visslar en stund, vickar på fötterna lite, nynnar till älsklings låt med Coldplay och Swedish House Maffia, allt jag vill göra är att spinna runt och runt tills jag ramlar ihop i en enda hög på golvet, utmattad och energitankad i tröttheten – en paradox!

Men igår, tog jag fram min älskade Michael Leunig och läste om hur man får en god sömn, då behöver man en bra och sliten, älskad pyjamas!! Och vad mer kan man önska?! Jo, en partner till den slitna, prestigelösa pyjamasen – som sagt!!

Att inventera mitt utseende skall förändras tillbaka till den tiden, för inte allt så länge sedan, då jag experimenterade med smink och hår och kläder – för visst vet jag vad jag tycker om. Så är det, det där, har jag kommit på vad de är ute efter, det som jag saknar – jag ”mötte” henne på ICA vid Kaptensgatan, vid frukten. Där stod hon som har det, fräsch som en äppelblomma, lång, blond, ”ren”, kanske inte vacker, men väldigt, väldigt fin på det rätta sättet.

Det är så, som henne kan jag aldrig bli, och tur är väl det, för då ser vi likadana ut allihop!

Som jag känner och tänker just nu, i denna stund, är, ta hand om den jag är, det jag är given och ”städa upp” henne lite. Putsa, nypa, promenera/vara ute, inte glömma att borsta tänderna på helgerna, göra ordentlig mat, skratta lite, läsa, tvinna håret, vara barfota, andas luft, städa upp hemma och fortsätta, inte ge upp, för jag önskar träffa en man, men inte en man som faller för en person som jag ”intalat” mig själv att jag skall vara – utan till den tatuerade, ligga i hängmatta läsande, bi- lyssnande, trast, särla, duvor, skator och mås älskande träd allé drömmande, empatiska, med stort kapital i kärlek och omtanke – den Marie skall dem önska – det är lättast så.

Hostningar, Bokslut och Öppning...eller...

I dag har majoriteten av oss som arbetat haft förkylningar i olika stadier av ”tillfriskning”, det har hörts hostningar, nysningar, snörvlar och harklingar.  Det blev ett systerskap av förkylning + den var en man med också. Allt vi kunde göra var att skratta, vad skall man göra annars?!

Känner fortfarande en förbryllning när det gäller vad ”DET” är, kanske är jag för barnslig?! För när jag iakttar medmänniskor runt mig tolkar jag andra som vuxnare. Och kanske är jag för ”barnslig”? Har ingen aning.

Men, vet ja, jag har det roligt som det är, ok, jag åker på lite själslig aga emellan åt och det är fasligt jobbigt att plocka upp mig från marken och borsta av mig, men det är en del av livet, det är svårt att undvika bli kantstött, jag lyfter hatten åt de som kan vandra genom livet utan lite blåmärken!

Avregistrera mig och åter registrerade mig på Match.com, för det kändes så hopplöst, även för att de jag finner intressanta inte svarar på de meddelanden jag skickar, och jag har lovat mig själv att jag skall skicka ett ”Hej” meddelande men får jag ingen respons på det, så går jag vidare - har tidigare skickat ett meddelande och ja, det känns lite dumt för min skull.

Har börjat en ”konversation” med en man som jag vanligtvis inte skulle kontakta, kan inte riktigt förklara varför. Fick svar av honom i går och skrev ett liten svar i dag. Den konversation som jag har med mannen som jag mötte sist - ja, jag sa att vi kunde vara brevvänner - men vet ni, det stämmer inte.

För visst har jag förhoppningen att jag kan vända hans ”Marie saknar DET” till ett, ”önskar möte dig igen Marie” tillbaka.

Jag vill så gärna, för jag har varit ensam länge nog och jag har lämnat Mr Gerahty bakom mig för länge sedan, klart han kommer alltid finnas med - men jag har gjort ett bokslut vilket har öppnat upp mig på nytt!

Vi får se, kanske skall jag går och spå mig?!

Vi får se.....