Det har varit en härlig sommar vecka, jobbet har gått bra, jag och Anette är riktiga fenor och vi behöver inga scheman lagda för att klara vår arbetsdag, det blev avgjort första dagen det var vi två för ett par veckor framöver, lunch elva - låter bra för mig, Anette gick när hon kände att det passade bäst och jag fick gå när jag kände det som bäst!
Men nu när det nästan är en vecka var tills min semester så känns det, det är som hjärnan förbereder kroppen och håller andan tills D-dagen.
Jag har haft förmånen att träffa Harry och husse ett par gånger (ok, två gånger, ok det är ett par ; ) Jag har tagit mig en siesta efter jobbet varje dag, de dagar jag inte gjort det märks det verkligen, en dag blev det så pass illa att jag nästan inte kunde prata, prata gjorde jag men inte mycket blev sagt. Det var skrämmande, att kommunicera älskar jag.
Jag har ätit älskad Canteloup och läst, gått barfota på gården och in en affär utan att tänka på det. Haft min solhatt på mig och viftat med en tidning för att ge svalka. Lugnt, harmoniskt - alldeles underbart. Att lyssna på kroppen och lita på att den vet bäst!
Så, tänkte jag, jag aktiverar min Match.com, har varit inaktiv i tre veckor eller så, fått ett svar på mitt meddelande till Anders, men vet ni, det är utmanande känner jag. Nu skall jag använda mig av att vänta, se om någon jag tycker verkar intressant tar kontakt, vila i det ett tag, och avaktivera mig så snart det gör min själ lite tyngre.
Men, vad säger man? Jag har det bra och vandrar på, skrattar mer än jag gråter, sover gott utan mina sovdroppar de senaste fyra dagarna och det känns fantastiskt efter flera år av regelbundet användande av sömndroppar - det känns som jag går framåt!
No comments:
Post a Comment