När det inte går så bra på ”finna en partner” sidan så tenderar det påverka självförtroendet, och naggar på självkänslan. Försöker peppa mig själv, försöka undvika min ”inventering” av mitt utseende, men det är lätt hänt att jag hamnar framför spegeln när jag kommer hem från en träff som slutar med ”ja, jag hade trevligt men jag känner inte DET”.
Vad är det? Jag står där och tittar, ja, jag är lite blek, lite grå. Men nu har jag MIN hårfärg igen och jag är nöjd med den jag ÄR. Men just nu är jag utmanad av mitt inre. Jag står på kanten och vaggar fram och tillbaka.
Inte för att bli för tung men denna helg som varit har varit oerhört tung, så där hjärttryckande ont med en kåsa rädsla. Men det är inte speciellt konstruktivt. Kanske behövde jag det (igen) men det kändes oerhört tungt och hopplöst.
Jag vet vart hän jag vill, har lite svårt att se ”slutet i sikte” som det heter, detta för att rädslan står som en gelépropp i dörren.
Men, tänkte jag, jag visslar en stund, vickar på fötterna lite, nynnar till älsklings låt med Coldplay och Swedish House Maffia, allt jag vill göra är att spinna runt och runt tills jag ramlar ihop i en enda hög på golvet, utmattad och energitankad i tröttheten – en paradox!
Men igår, tog jag fram min älskade Michael Leunig och läste om hur man får en god sömn, då behöver man en bra och sliten, älskad pyjamas!! Och vad mer kan man önska?! Jo, en partner till den slitna, prestigelösa pyjamasen – som sagt!!
Att inventera mitt utseende skall förändras tillbaka till den tiden, för inte allt så länge sedan, då jag experimenterade med smink och hår och kläder – för visst vet jag vad jag tycker om. Så är det, det där, har jag kommit på vad de är ute efter, det som jag saknar – jag ”mötte” henne på ICA vid Kaptensgatan, vid frukten. Där stod hon som har det, fräsch som en äppelblomma, lång, blond, ”ren”, kanske inte vacker, men väldigt, väldigt fin på det rätta sättet.
Det är så, som henne kan jag aldrig bli, och tur är väl det, för då ser vi likadana ut allihop!
Som jag känner och tänker just nu, i denna stund, är, ta hand om den jag är, det jag är given och ”städa upp” henne lite. Putsa, nypa, promenera/vara ute, inte glömma att borsta tänderna på helgerna, göra ordentlig mat, skratta lite, läsa, tvinna håret, vara barfota, andas luft, städa upp hemma och fortsätta, inte ge upp, för jag önskar träffa en man, men inte en man som faller för en person som jag ”intalat” mig själv att jag skall vara – utan till den tatuerade, ligga i hängmatta läsande, bi- lyssnande, trast, särla, duvor, skator och mås älskande träd allé drömmande, empatiska, med stort kapital i kärlek och omtanke – den Marie skall dem önska – det är lättast så.
No comments:
Post a Comment