Två Dagar Utan att Öppna Dörren...

Azalea 8 veckor gammal

Azalea 4 år

Jag har spenderat två dagar inomhus jag har inte satt näsan utanför dörren. Drog mig undan, ingen speciell anledning utan det bara blev så. Har varit lite blå, och behöver ta in energi och spara på den också, så jag stannade här i min lilla lägenhet i Kungsladugård.

Kollen på mailen har fortsatt, fick ett kort brev från den lite stelare mannen, han skrev lite fånigt och därav tappade jag lite intresse på vägen. Så jag har inte svarat, men tro mig, jag kommer att svara - envis som en terrier eller åsna. Inte vet jag om jag någonsin kommer att träffa honom, tror nog att det blir en brevvän. Som jag hade när jag var liten, en i Korea och en i Italien. Jag älskade de där tunna skira breven som kom med flygpost.

Jag älskar penna och papper, att skriv brev och skicka dem i kuvert, men det var länge sedan sist, om det inte är till Försäkringskassan, fast då har jag skrivit brevet via datorn, försäkra mig om att allt är rätt stavat - det är viktigt.

Men tillsist fick jag ett meddelande från den mannen som jag är intresserad av, ett långt ett vilket jag blev väldigt glad för, även fast hela kroppen stretar mot och mina fingrar vill svara, så skall jag vänta, men det blir nog bara tills i morgon. Tur att jag skall gå och lägga mig snart.

Tror jag skickade ut fyra meddelanden i lördags, korta som sagt, men ingen har svarat, de har varit inne på min profil men inte skrivit ett meddelande, det känns lite. Jag måste erkänna att det har gjort mig osäker, på min kropp, mitt utseende, min personlighet, men nu är det så att en hel del kan jag arbeta med, men det jag faktiskt inte vill röra, som jag sagt tidigare, på min lilla själ!

Med alla dessa tankar jagandes varandra bestämde jag mig för att ta en siesta. Azalea gjorde mig sällskap, hon la sig på min hand, sedan under vilan, låg hon nära, nära, det är så lugnande att känna hennes värme och andetag. Siestan gjorde gott. Det Azalea inte vet är att snart skall hon till veterinären, för jag kan inte reda ut tovorna, hon biter till och skriker, bättre ett proffs får ta hand om det och jag kan underhålla det sedan.

Även fast jag inte har varit ute, och även fast jag varit lite blå (dock oerhört förnöjd efter fredagsmiddag) tror jag det har varit en bra helg. Det blir lite ensamt, men, jag vet inte riktigt hur man gör, att ta kontakt med människor har jag inga problem med, det är det där steget längre.

Men, ingen fara, jag skall utnyttja varje solig dag, le och skratta, och vara glad