Intriger, jag vet inte om det är rätt ord att använda men känslan det ger stämmer. Att befinna sig på en plats där man ovilligt blir indragen i händelser av negativ karaktär som egentligen inte berör mig suger energi så man skrumpnar ihop som ett torkat plommon, ens själ trycks ihop och det är inte nyttigt.
Att befinna sig största delen av sin vardag och se sina kamrater bli allt mer stressade och splittrade, där det blir värre för varje dag och jag står maktlös och kan inte hjälpa då min situation känns den samma som deras – det vi kan göra är att ta hand om varandra, ge god energi, en klapp på axeln och ett leende – det är mycket värt.
Att befinna sig på ett ställe där en grupp strider inom sig och helt oanat hamnar mitt i det, jag kan inte ta på det, jag vet inte vad det gäller men det känns i dem där underströmmarna av energi som kommer genom mig.
Jag blev arg, så arg att jag började gråta i grå, den underhanda väg att sköta saker och än mer som motar glädjen slog mig mitt i magen, jag blev så arg att jag bet ihop så kraftigt att jag fick ont i käken, jag ville säga något, jag hade en åsikt något jag ville säga, men jag bet ihop och det skall jag berömma mig själv för – bra Marie!!!!
När människor blir illa behandlade eller ojust då går jag i gång, då blir jag som det lejon jag är, i attack position, redo att anfalla för att skydda mina egna – vilket kan skada mig, som skadar mig.
Men skall man få bli behandlad hur som helst i en organisation som känns vilse? Den vill väl och den arbetar mot goda mål och visst, vi missar alla goda saker och hamnar på inte så igenom tänkta idéer. Jag har förståelse för det, men inte om man går bakom ryggen utan att ha modet att prata klart och säga vad man tycker i ett forum som finns för just sådant. Att prata nedlåtande om en grupp som inte är till för att plocka efter vuxna människor, en grupp som får mer och mer att göra.
Då känns det ovärdigt och olustigt, arbetsmiljön blir på verkad och skapar de väggar som vi skulle riva ner, vi skulle var en grupp, men vi är tre i olika värden, ett, två och tre. Jag gillar inte när människor tror sig stå över andra, även om det så är djur som en humla eller geting, eller naturen, träden de som var här långt innan oss – jag gillar inte nonchalans.
Så påverkad är jag att det banne mig får bli en kväll med Mr Darcy, som medicin till själen och hjärtat, och en himla massa jordgubbar med glass!
För, som Elenore Roosevelt sa: ingen kan trampa på en om man inte tillåter det – min tolkning inte direkt citerat. Jag tror jag skall sträcka på mig och inte ta i mot någon skit och jag skall arbeta för att förbättra vår arbetsmiljö, vår lilla grupp.
Jag blev så arg att jag började gråta, jag blev så arg att jag ville gå ditt och skrika på dem som spyr ut negativitet. Men det skulle förstöra för mig själv, det är destruktivt, jag måste först ta hand om mig själv och mitt välmående.
Så Mr Darcy och en massa jordgubbar och paljetter! Den intrig jag klarar är den kärleken mellan Elisabeth och Mr.Darcy.
Man vinner på att vara snäll!
No comments:
Post a Comment