Hjärnan är smart, det förstår jag, men känslorna är starkare, så även fast hjärnan är den smartare är känslorna de som segrar, hur mycket jag än försöker, hur mycket kraft jag än förbrukar så vinner känslorna och jag är en känslomänniska, men det vore skönt att slippa lite av den delen ibland.
Fast det är klart, som känslomänniska så upplever jag mycket och känner av mer, och det behövs ibland, för att komma vidare.
Men jag hade hittat rätt kände jag, men det kanske inte var så det skulle vara, men känslorna säger något helt annat – och för ögonblicket är jag och känslorna inne i en seg strid och jag misstänker att känslorna kommer att vinna – det kan jag ju veta eftersom känslorna är jag. Smartheten, hon glider liksom med och petar mig på rätt bana igen – Gud vad irriterande att ha en sådan del av personligheten också.
Tänk dig det värsta du kan just nu (och då menar jag inte jämfört med allt annat i världen, utan i mitt egna lilla universum), det har redan hänt. Känslorna inom dig säger något helt annat och jag SKA lita på mina känslor, men jag är rädd att de är fel, önskan är ju också något som kan störa.
Jag hade hittat hem, men nu står jag ute på farstutrappen med väskan på axeln och läppen vid knäna. Hur kommer detta sig?! Vad handlar det om?! Jag känner mig totalt i kaos fast jag är i ett ”jag vill verkligen inte ha detta kaos så jag provar att ignorera det” läge och den striden tar krafter och får mig att må illa.
Så är det, det där med den faktiska sjukan, förkylningssjukan, den där långdragna, sega och så tråkiga förkylningen – men jag har faktiskt tagit mig till jobbet varje dag denna vecka, det är starkt av mig personligen. Klapp på axeln till mig. Jag har utvecklat en massa nya saker inom mig som gör mig jätte glad, för det har tagit tid.
Just nu känner jag mig bara lite ur balans, men jag får ta känslorna i handen och lyssna på hjärnan – det kommer att bli bra! Magic Happens!!
No comments:
Post a Comment