Utan Gnista är Tråkigt Skall Ni Veta!

Det finns gränser på hur länge jag kan gå runt utan livsgnistan – för det är tråkigt utan den, det känns tungt utan den, så där tungt att jag misstänker att någon kommit in i mitt hem under natten och lagt in en blysula i alla mina skor, och tofflor. Benen har en förmåga att komma efter.

Har ibland lyckats vända denna oglada känsla genom att le, le ända upp i ögonen, men det har inte fungerat. Jag är lite tjurskallig måste jag säga!!

Så jag provade lite ”retail therapy” och visst, det kändes bra för stunden, jag fick köpt en sak som jag sökt under en längre tid och till ett bra pris. Sedan har jag funderat på om jag vid tillfälle skall införskaffa mitt första läppstift? Vilken färg – men det ledde mig till gula tänder och eventuellt prov av ”vitare tänder” produkter från Apoteket.

Glädjen jag fick av att prova smink, lära mig att måla eye-liner etc. Den glädjen och lusten har gömt sig under sängen – bland dammråttorna, men det är sådant som kan hända då och då.

Tänkte sedan att jag ger mig ut på nätdejting igen – men efter två dagar och en stark känsla av att jag inte borde eller skall vara där avslutar jag medlemskapet och ber om återbetalning. Det kändes helt fel i hela kroppen och då skall man följa sin inre röst tycker jag.

I helgen gömde jag mig, fredagsmiddagen hos underbara familjen Hamberg avstods för att jag var så nere och tung – men jag anar att jag skulle dragit nytta av att gå och umgåtts med människor som betyder mycket, precis som man skall göra – men jag låg i stället långt, långt ner i soffan under en flit tittandes på ”New Girl” på Netflix.

För visst finns det gränser för hur länge jag kan gå runt och vara nere och utan gnista, ja, det är oerhört tomt utan Olivia och Azalea och jag saknar dem så otroligt mycket, lägenheten känns kallare. Inga små marsipantassar att hålla om. Det känns även ensamt.

Målning av: Claude Monet