I tanken så är jag fri, inget stoppar mig där, och fantasin har alltid varit oändlig, vilket har hjälpt mig i dag, för när jag inget annat kunde göra spenderade jag den traskandes i en sommar skog.
En skog där tystnaden gör ont i öronen, där jag kan höra hur tallarna knakar på sitt brummande sätt som känns ända in i ryggraden. Humlor som surrar förbi, doften av bark, mossa och lav. Sången av fågel och knackande av hackspätt. Där sätter jag mig på min favorit sten och bara sitter i timmar, eller tills jag somnar där i min röda soffa fast sittandes i min skog.
Så vaknar jag till ljudet av vinden i de få blad som finns på trädet utanför mitt fönster, hör passerade röster som smyger in som en röktlukt av ljuvligaste ceder. Jag är varm, öm och trött så jag stannar där jag är och fortsätter låta min fantasi bära mig i väg, fast jag har ont...jag vet ju att det går över, även fast det inte känns så nu.
Jag hoppar ner från stenen, viker av från stigen och fortsätter ut på sommarängen, lägger mig på det tjocka gräset bland smörblommor, blåklockor och poppy! Solen smeker mig varm och vinden tvinner mitt hår.
No comments:
Post a Comment