Två Polare på Bänken Bredvid...

I dag råkade jag få ta del av en konversation mellan två polare. Jag satt och njöt i solen och de satt vid bänken bredvid. De pratade om tjejer, de var i 20 - års åldern. Samtalet rörde sig om tjejer och om sex.

De gav mig en insikt i något jag funderat över till och från. 

När jag väljer att bli intim med en man innebär det så mycket mer än själva akten, det innebär att jag delar med mig av något som betyder mycket för mig. Jag skulle inte kunna öppna upp mig och släppa någon så nära inpå mig om han inte betydde något för mig,  betydde mycket för mig, det är mitt innersta som han får ta del av. Inget jag lättsinnigt går in i.

Killarna på bänken bredvid, polarna, tyckte att det var besvärligt att tjejerna blev så efterhängsna efter de varit intima. Att de var jobbiga som ringde och ”tjatade”, att de inte fatta vinken , att tjejerna inte fatta att de inte ville ha dem - eftersom de ignorerade tjejerna. Att sex var sex inget mer, ingen kärleksförklaring.

Hm, tänkte jag, jag har varit med i liknande situationer som killarna satt och klagade på, även jag har trott att jag var i en relation då vi varit intim. Att han måste tycka att jag var betydelsefull för honom, eftersom han var det för mig. Det kunde ta lång tid för mig innan jag fattade att jag inte var önskad - att det inte skulle bli något av vår ”relation” det är allt mer förnedrande.

Närhet är viktigt för mig, jag tycker om närhet, kramar, handen i min, en arm runt min rygg, ett huvud mot min axel eller en hand på mitt lår. Intima relationer är också av vikt - men när jag satt där och hörde dessa två polare lärde jag mig något - även fast de män jag eventuellt möter inte är så långt från polarna, och att i framtiden kommer jag att vara allt mer aktsam med mig själv - så jag inte missförstår, tolkar fel.

Att jag inte tror att det innebär kärlek bara för att vi varit intim - nu håller jag på mig än mer, tänk vad jag kan lära mig av två killar ca 20 år yngre än mig - livet är ett konstant lärande. Men visst svider det att veta att jag lurat mig själv, trott att det varit närhet, förälskelse  kanske kärlek, när det jag fyllde var ett behov!