Lita på Det...är Svårt Det.

Att ge sig lov att lita på en annan människa är en stor sak tycker jag, man blottar sig själv och man ger sig in i det utan att veta om tilliten finns där, man öppnar sig och blottar nacken, vad som helst kan hända - hemska tanke!

Jag har kuckelurat lite och känner att tillit och hopp hör ihop, de är snarlika ”känslor” om ni förstår vad jag menar. Jag tycker i alla fall att det gör lika ont när tilliten faller och hoppet lika så, en period av sorg följer innan man plockar upp sig från golvet, sopar bort grus och gnuggar på gräsmärkena, men de kommer att hänga kvar. Bäst att byta byxor och tvätta de andra med fläckborttagare så de kan användas igen, när ”såren” är läkta.

Att leva kan vara otäckt, det kan värka, göra ont, men tänker jag, skulle jag önska vara utan de där lidelsefulla känslor? Nej, hellre en kännande människa som känner lite väl mycket och får sörja, arbeta sig igenom det och bygga upp än att knuffa bort känslor, de är ovälkomna, inte prata om det som varit - det som varit finns inte.

Hur gör man det egentligen?

Jag har en tendens att gräva ner mig, men jag börjar bli bättre med det, klättrar upp snabbare, kan se det komiska i det snabbare, för det är det jag behöver och någon att skämta om det med, någon att skratta åt det som varit med - det är nödvändigt för mig känner jag!

Underligt nog så var det ett par skator som fick mig att börja fundera om tillit, att våga släppa kontrollen och vänta, ta ett steg bakåt för att se om det fungerar, om det är något. De, skatorna,  följde med mig en bit på min promenad, ja jag vet, de kanske bara gick åt samma håll som mig, oberoende av mig. Men jag har bestämt mig för att tro att vi tog sällskap med varandra.

Jag tittade runt om mig och böjde mig lite ner ”Du är en liten en visst är du?”, ”en liten saktunge som är ute med mamma och pappa som förbereder dig på livet?!”. De hoppade vidare, vred sina huvud åt vänster och höger - klart de lyssnade på mig!

Jag satte mig ner på knä och tackade för sällskapet och för visad tillit, och på dem litade jag, att de förstått vad jag sagt, det är en självklarhet, lita på det!