Jag ringde brandkåren igår kväll, sent igår kväll. Jag satt och skrev, helt plötsligt kände jag en lukt som inte riktigt stämmer överens med det vanliga, inte som kol, inte som om någon grillar utan fränare. Det dunkade till lite, katterna började vädra, nosa.
Gick till fönstret och utanför stod containern i brand, och det tog i, vinden spred ut små glöd korn och allt jag kunde tänka var - ”Fan, vi bor i trädhus” och nästan tanke var, hur gör jag nu?!
Jag ringde 112 och bad om brandkåren. Första gången som jag ringde brandkåren och det kändes underligt - det brann det var ett faktum och vad gör man när det brinner? Jo man ringer brandkåren. Vilket jag gjorde.
Sedan väntade jag, och det kändes som det tog en evighet innan de kom, jag vet inte hur länge det var, men att stå och se hur elden tog i och de där korna av glöd blev fler och vinden bar dem till vårta håll!
Det pangade, mullrade, dånade och det luktade fränt.
Så kom de, brandkåren, polisen, räddningstjänst och jag blev så glad och lite små kär i brandmännen och polisen. Det släckte elden och jag ville inte att de skulle åka, en efter en lämnade dem oss. Men jag ville inte att brandkåren skulle åka, kunde inte de stå på vakt under natten?!
Men, efter 23.00 lämnade de oss, elden var släckt, det rökte inte ens, det var ordentligt blött och så hjälpte ”Gud” till genom att se till att regn kom, och det var tecknet jag behövde, jag tog av mig mysbyxorna - sov inte påklädd i beredskap...
Det var första gången som jag ringde brandkåren och jag hoppas innerligt att det var sista gången, för det var lite otäckt - bra början på semester vecka nummer två!!
No comments:
Post a Comment