Jag har lärt mig att lyssna, jag menar verkligen lyssna, vara där närvarande hörandes varje ord och dess skapande mening. Oerhört givande och lärorikt, det fick mig även att inse att lyssna ordentligt är som att läsa skrivna ord. För när jag läser en bok, ett meddelande eller brev hör jag varje ord och ser det i färger där inne i skallen. Nu när jag lyssnar händer samma sak, varje ord passerar min hjärna i färg - det var så jag upptäckte att jag lärt mig lyssna.
För vanligtvis har jag hört i efterskott eftersom jag är upptagen med att hålla i det jag vill säga och då bryr jag mig egentligen inte om det som sägs, och det är oartigt, speciellt eftersom tid och ett lyssnande öra är bland det värdefullaste jag kan ge en annan person - anser jag i alla fall.
Jag älskar ord, för mig är det färger på en palett, och jag älskar att lära mig nya ord, när jag lärt mig ett nytt ord som idiom, ja då vill jag få in det i en mening. Idiom en språklig variant, säreget - det ordet fick jag lära mig och utveckla under en fredagsmiddag hemma hos Familjen Hamberg. Men det har inte gått att använda det i en mening hittills.
Varje meddelande eller brev jag får läser jag ord för ord, närvarande, om jag inte var närvarande skulle jag inte riktigt förstå det som skrivits, om jag inte läser om det ett par gånger. Jag tar mig tiden att läsa, fundera och sedan svara, så mitt svar blir från mig och inte från en del av mig som snabbt vill vara i fokus - som när jag tidigare ”lyssnade” i efterskott fullt upptagen med vad jag skall säga härnäst.
Jag är selektiv och lite petig i vilka jag skriver till eller blir vän med på Facebook, kanske en liten snobb men om jag inte är vän med personen i ”verkliga livet” känner jag inget behov av att ha dem som vän på Facebook - för det handlar om tid, ord och den selektiva del av mig som endast vill kommunicera med människor som har betydelse för mig, som betyder något för mig - annars får det vara - för tid att läsa, svara och lyssna är gåvor som jag inte lättsamt ger.
No comments:
Post a Comment